Denna vecka är den första av två i den första IME-perioden. I måndags var jag "ledig" pga karens och igår gjorde vi praktiskt prov i klinisk undersökning av ko. Idag har vi haft kliniktid och undersökt idisslarpatienterna som står inne nu. Jag fick avliva ett får, avlusa ett annat och ta blodprov under svansen på en ko. Nu ska jag dricka te (det obligatoriska citronteet med massa honung) och plugga. Funderar på att ta tag i juversjukdomarna, eller kanske obstetriken... eller kanske kvarbliven efterbörd...  eller varför inte fortsätta med Thailandbloggen?

Årets fest! (Som för övrigt bara anordnas vartannat år) Jag har inte riktigt kommit underfund med varför det heter Phlugan (flugan) men en sak är säker: många glada veterinärer på liten yta. Jag hävdar bestämt att vi studenter var de som skötte oss bäst. Man kunde se gamla gubbar dansandes med unga kvinnor (studenter), folk som raggade till höger och vänster, i vanliga fall ytterst respektabla, stela, allvarliga veterinärer dansandes på borden eller klängandes på en kollega. Sånt gör mig glad (mestadels) för det är så skönt att se att man inte behöver bli stel och tråkig när man blir klar och "vuxen". Jag vågade inte prova svartsoppa utan safeade med svampsoppa istället. Serveringspersonalen var mycket proffsig och uppmärksam - de märkte direkt när man hade slut i glasen och dök upp med påfyllning (t o m till mig som var skötsam och alkoholfri hela kvällen pga stort ansvar och jobb idag). Spexet innan middagen var oförglömligt. Det var på temat Benjamin Phlugas jul och vi fick se "julkort" från Snövit som köpte smuggelhundar av tveksamt ursprung, Robin Hood vars importerade Marion förde med sig dvärgbandmask till Sverige, Tomteverkstaden (dvs veterinärfabriken Stutis - där hästben kollades på ett mekaniskt löpandebandliknande sätt och där även kirurgerna stod på rad och gjorde exakt samma rörelse samtidigt, grisar borstades liksom hästens tänder och de djur som gick igenom testen fick OK-lapp). Salmonella-ella-ella-kycklingarna dansade fint och kolibrierna sjöng vackert tills de fick fågelinfluensa.

 Jag, Josefine och Marie (Maria fotar)

Just nu håller Henke på med en 4-dubbel sats limpa efter recept från Josefin som vi mötte på Willys idag. Här kommer receptet - helt klart värt att prova!

Josefins "allt-i-limpan-limpan"

2 limpor

4 tsk brödkrydda

9 dl fil

2 dl mörk sirap

2 dl vetekross

2 dl rågkross

2 dl havregryn

5 dl grovt rågmjöl

6 dl vetemjöl

2 dl linfrö

2 dl solrosfrö

3 tsk salt

3 tsk bakpulver

3 tsk bikarbonat

2 dl hasselnötter

2 dl russin

2 dl torkade aprikoser

200° i 45 min

Jag gillar denna tillställning, speciellt eftersom det är gratis för studenter! Veterinärer från hela Sverige samlas för att under två dagar få massa gratisprylar i form av pennor, nyckelringar, vattenflaskor, hund-kattmat, handdukar etc etc och såklart gå på otaliga föredrag och lära sig nya saker. Jag har lärt mig en hel del matnyttigt om akutsjukvård på smådjur, fått tips om hur man handskas med knölar i huden (alla ser ju likadana ut!), blivit påmind om hur lite jag kan om kardiologi (hjärtan) och bilddiagnostik, fått en liten inblick i kronisk njursjukdom och träffat distriktsveterinärer på gratislunchen som de bjöd studenterna på.

Jag har blivit utmanad av Anna Blum och hennes vinthundar. Utmaningen går ut på att man ska skriva 6 underliga/konstiga fakta om sin hund och samtidigt ange reglerna samt välja 6 nya hundar och göra en lista över dem. Sedan meddela de nya utmanade genom att skriva i deras gästbok att de ska titta på din hemsida för mer information.

Ett problem bara, jag känner inte 6 människor som har hemsida/blogg OCH hund (går katt bra? Jag bestämmer det!). Här kommer lite konstigheter om Elliot och Samper:

1. Det händer att (trots att killarna får exakt samma mat och i ungefär samma mängd) Elliot tycker Sampers mat verkar godare och sätter sig "i kö" till Sampers matskål och väntar på att han ska äta klart - ifall det blir något över. Ibland byter de även mat med varandra för att de tror att den andre fått godare mat.

2. Samper kräver uppmärksamhet (som bekant) och det räcker inte att bara få sitta i knät. Man måste dessutom klappa på honom konstant. Om man slutar klappa får man en smäll på kinden av en mycket bestämd liten tass med vassa klor.

3. Elliot har mycket bestämda åsikter om hur saker och ting ska få gå till hemma - en liten ordningspolis helt enkelt. Vi (jag och Henke) får inte kramas, kittlas, busa, bråka osv för då blir Elliot upprörd och hoppar/krafsar/skäller tills ordningen är återställd.

4. Det är mycket som Samper inte vet och kan - han tycker att mycket är svårt och blir nervös när för stora krav ställs på honom eller om han inte lyckas få ut godis ur den rullande "godisbollen" tillräckligt snabbt. Nej, han har specialiserat sig på det enda viktiga här i livet - OST. Samper kan skilja ljudet från ostpåsen från ljudet av andra påsar (t ex tomaterna, löken, potatisen, rispåsen etc), när det vankas ost har man ofelbart en brun liten nos sniffandes upp över bänkkanten. Ja, han kan nog t o m stava till OST. (Julklappstips)

5. Under största delen av året vägrar Elliot att gå ut (när det är för kallt!). När jag tar fram kopplet (eller ännu värre - täcket = ytterst pinsamt) springer han och gömmer sig under köksbordet eller kryper ännu längre in under filten. Enda sättet är att dra fram honom och bära ut honom i hallen, sätta på kopplet och sedan stå på det medan jag själv tar på mig skorna och klär på Samper, som alltid är glad och positiv oavsett årstid (tills han kommer ut och märker att det regnar/snöar/är storm/är minusgrader).

6. Elliot är en mycket finurlig liten pojke som helt på egen hand har lärt sig att öppna dörrar, bädda upp sängen, ta sig ner i sopkorgen med lock på, knycka godis från jackfickan i hallen och tjuväta mat från tallriken om man vänder ryggen till. Jo jo, han har stenkoll på var man är, vad man gör och framförallt ifall man har koll på honom eller inte - likt ett rovdjur slår han till när man som minst anar det. Som med småbarn - när det blir för tyst och pojken inte syns till bör man bli orolig.

Nå, jag utmanar: Josefine och hennes inneboende katter, gudmor Annika och hennes hundar på kennel Newyorkie's, klasskompis Maria och hennes saluki, Anneli och hennes katter

Sen kan jag inga fler tyvärr så det får helt enkelt duga med 4 - bättre än inga! 

Långhelg för vi var lediga i fredags. Har hunnit med att gå länge på ikea, byta till vinterdäck, jobba (Jag saknar smådjuren!) och måla om i köket (dock inte pluggat).

Trött. Det luktar färg i hela lägenheten och jag har ont i huvudet. Sur.

Dagens I-landsproblem: Att volymen blir minst 3 gånger högre när det är reklam på TV så att man antingen måste vrida ner eller stå ut med att inte ens höra vad man tänker!

Den här veckan har vi börjat med vår grisperiod på 3 veckor. Eftersom jag tror på nystarter och sånt hade jag bestämt mig för att börja med GI-metoden samtidigt. Lika bra att ta allt jobbigt på samma gång.

Till att börja med kan jag nämna några bra och dåliga saker med GI-metoden nu när jag skaffat mig en del erfarenhet (3 dagar, hrm...).

Fördelar

- Jag blir förhoppningsvis supersmal och supersnygg lagom till Thailandssemestern om 18 dagar! (Självbedrägeri?)

- Jag kommer att leva längre och slippa en massa välfärdssjukdomar.

- Jag blir smal och snygg!

- Jag känner mig duktig när jag lyckats genomföra detta - bra för självförtroendet med andra ord.

- Jag blir smal och snygg! 

Nackdelar

- Jag vet inte vad jag ska äta nu när alla kolhydrater är bannlysta, alla recept i kokboken är ju likadana! (Från att ha stått på en foderstat med 70 % kolhydrater...)

- Nyttig mat är dyrt

- Nyttig mat ser inte lika gott ut som onyttig mat (gröna bönor och quinoa = grönt och grått). Medför minskning av aptiten och där ligger nog halva grejen med GI-metoden.

- Nyttig mat är inte lika god som sockrig och farlig mat

- Jag har lågt blodsocker och känner mig lite frusen och hängig nu.

- Ingen oboy!

- Får inte äta bullar!

- Får inte äta knäck i jul!

- Får inte tröstäta under tentapluggartider

- Blir en sån där osocial typ som inte deltar i bull- och kakätande vid filmkvällar med kompisar. 

Fortsättning följer...

Suggor med juverbölder 

Vi var på grisresa idag. Det gick ut på att gå runt och titta på hundratals grisar i åldrarna nyfödd till gammal, se ifall någon såg sjuk ut, undersöka den och sätta in behandling. Vi skulle även kolla upp vilka grisar ägaren hade behandlat själv och titta på dessa. Några suggor var i full gång med att grisa då vi gick förbi och rätt som det var ploppade det ut en slajmig liten kulting! Naturens under!

I sinsuggstallet (dvs de suggor vars ungar nu blivit stora och flyttat hemifrån) skulle vi undersöka suggornas juver för att hitta juverbölder (ett ganska vanligt problem i vissa besättningar). Alla grisarna stod i sina ätbås bredvid varandra. Jag gav mig på en av grisarna som stod längst ut och kunde med min expertblick genast konstatera att den var förfärligt svullen och röd i rumpan. Gick vidare till magen på grisen för att titta på juverraden som i det här fallet såg oklanderligt fin ut. Men! Den här grisen hade ju tydligen navelbråck (utstickande bulle under magen där naveln sitter) också! Fram med handen, peta, peta, kläm, kläm... hmmm... det sitter en liten hårtoffs mitt i navelbråcket... Ja, ni som läser detta har säkert redan fattat vad som var fel med den här suggan (jag är som många vet lite trögtänkt av mig). Hennes fel var att hon var en galt.

Har för mig att självaste James Herriot gjorde nått liknande misstag med en tjur nångång så det finns faktiskt hopp för mig också!

Dagens I-landsproblem (Josefine, är det inte dags att ta upp dessa viktiga bekymmer igen?):

1. Grislukt i håret, huden och under naglarna som inte går bort hur mycket man än skrubbar sig!

2. Att man blir så frusen efter att man tagit ett varmt bad för att få bort grislukten! (Ja jag vet att man egentligen ska duscha kallt före det varma för bästa grisluktsbekämpning, men jag kommer aldrig göra det! Aldrig!)

Fredag: Hemresedag! Trots bristfällig sömn vaknade jag pigg som en morgonpigg tupp och packade väskorna i rasande fart. Frukost. Släpade med mig all packning till slakteriet (undvek kullerstenarna den här gången) för att kunna gå direkt till bussen då vi slutade vid 12. Förmiddagen bestod i att gå runtpå Scan och titta på charken. Köttbulletillverkning och julskinkorna verkade ligga läraren varmt om hjärtat. Visste ni att Scan står för 64 % av alla färdiglagade köttbullar som säljs i Sverige? Det borde varje svensk veta.

Utvärdering och sedan släpptes vi fria igen.

Bilder från fina Skara:

Frostig hage

Veterinärmuseet

Domkyrkan

Blev trött på tåget. Henke mötte mig på Centralen och vi gick tillsammans och tog andra vaccinationen inför Thailand. Inte lika ont den här gången. Sedan hem till Henkes föräldrar och finmiddag för att fira Anita i efterskott. Mätt och trött.

Torsdag: Idag besökte vi ett fjäderfäslakteri där man slaktar ca 30 000 hönor om dagen. Varje höna besiktigas av besiktningsassistenterna. Snacka om löpande band! Hönorna hängdes upp i benen (upp och ned) och hissades ner i ett vattenbad varpå de bedövades med elektricitet innan de avblodades. Jag tyckte inte om det sättet, det är säkerligen väldigt stressande för hönsen att bli hängande upp och ned även om det bara rör sig om några sekunder. Hörde något om att nya bedövningsmetoder är på gång.

På eftermiddagen var vi tillbaka på slakteriet och fick vi titta på vad som händer med allt som inte är "kött", dvs lungor, njurar, lever, mage/tarm, strupar etc. Allt på kroppen tas tillvara på något sätt. Mycket blir hundmat.

Våmmarna sköljs noga och skärs i mindre bitar. Jag har hört någon hundägare berätta att de givit sina hundar kokt våm och dumt nog aldrig tänkt längre än: "jaha, vilken stor kastrull hon måste ha..." Nu vet jag att man alltså tömmer den och skär i bitar först. Jag är inte så smart som jag ser ut! Tarmarna tvättas och sorteras för att bli korvskinn. Allt som räknas som riskmaterial samlas upp i en stor anläggning och bränns.

Fick även tillfälle att se hästbedövning eftersom det råkade komma in en häst just idag. Jag blev förvånande nog inte speciellt illa berörd - kanske härdad sedan igår? Hästen traskade ur transporten, stod och drog in luften och funderade vart han hade hamnat och så pang! Det gick väldigt bra till, vilket ägaren också tackade slakteripersonalen för. Skönt att se.

På kvällen hälsade jag på hos min faddermormor Emma som jobbar på Blå Stjärnans djursjukhus. Jag mötte henne på jobbet och fick rundvandring där. Skoj! Sedan gick vi och hämtade hennes hund (en saluki!), 10 månader, röd busunge, och gick hem till henne. Fint hus! Fick middag och efterrätt, tittade på Ratatouille! Jättetrevligt! Blev sent. Tur att det var krypavstånd till vandrarhemmet.

Onsdag: Stor dag. vaknade upp  och såg ett frostigt, silverskimrande landskap (nåja åker) utanför fönstret. Vackert, friskt och kallt. Ännu kallare blev det då vi traskade iväg på studiebesök till Skara Frys allra först på morgonen. Jo jo, veterinärer kan minsann jobba där också - de kollar lokalerna så det ser städat och hygieniskt ut, så att inga kartonger med kött i är trasiga samt att alla viktiga etiketter finns med. Exportveterinären skriver även intyg (på att köttet uppfyller vissa förbestämda krav etc) som skickas med köttet då det exporteras till andra länder. Kallt! Jag trodde aldrig att jag skulle bli människa igen efter den upplevelsen (föga förvånande att jag föredrar vinthundar framför t ex St Bernard). Då vi kom tillbaka till slakteriet fick jag emellertid upp värmen igen eftersom vi ställdes inför skräckmomentet bedövning. Jag har bävat för det ända sedan jag var liten och bestämde mig för att bli veterinär. Det är nog den enskilt största anledningen som kunnat avskräcka mig.

Bakgrundsinfo: Slakt innebär att man avlivar ett djur genom att avbloda det. Enligt djurskyddslagen (och vanligt sunt förnuft) får man inte avbloda (dvs skära av stora blodkärl i halsen så att djuret förblöder och dör) djur utan att först ha bedövat det. De flesta djur kan bedövas genom att man skjuter (bultar) dem i huvudet och på slakteriet tillämpas detta på boskap, hästar och stora grisar (suggor/galtar). Får bedövas med el och slaktsvin med koldioxid. 

Vi skulle alltså få lära oss att bulta och först undervisades vi i hur man laddar och hanterar bultpistolen. Det kändes bra, det här klarar jag! Sedan gick vi ut och tränade på döda grisar. Hög smäll, hål i huvudet, blod ut genom hålet. Skakis! Efter tredje grisen kändes det ändå rätt ok. Dags att prova på levande djur. Underbart fina kor och tjurar. Det var frivilligt men någon lärare har någon gång i tiden sagt att "om det är något man ska kunna så är det i alla fall hur man avlivar ett djur på korrekt sätt". Vi gick ut till nötslakten och olägligt nog hade slaktarna tagit fikapaus just då så vi fick vänta i en kvart. Klumpen i magen växte för varje minut. En ensam röd liten ko stod i gången och väntade på sin tur. Hon såg lite orolig ut, nosade på inredningen och klippte med öronen vid alla ljud i lokalen. Tvingade tillbaka tårarna och försökte låta bli att titta på henne. Slaktarna kom tillbaka till slut. "Bedövningskillen" såg snäll ut och visade oss hur man ska hålla bultpistolen och vad man ska tänka på samt var man ska placera skottet. Kossan stod och nosade på gallret. En hög smäll och hon rasade ihop. En lucka öppnades vid sidan av henne och hon rullande ner på ett plåtbord på våningen under där en annan kille stod och satte en kedja runt ena benet och hissade upp henne i taket, vardå hon avblodades. 

- Vill ni prova?

- Eh, näää, jag vill gärna titta en gång till innan... 

Det är så dramatiskt när stora djur bultas. De ramlar rakt ner direkt, ligger med stirrande blick, andas oregelbundet och sprattlar lite med benen. Nästa ko sköts på samma sätt.

- Vill ni prova nu? 

- Ja, jag vill... (Fast det ville jag ju egentligen inte...) Tårarna fick knappt plats i ögonen, svårt att svälja, kallsvettig, skakande... Tänk om jag missar?Jag blev visad exakt var jag skulle skjuta. Smällen kom och tjuren föll ihop. (Trodde inte att jag skulle kunna göra det.) Det fungerade.

nte gråta nu, inte gråta! 

- Jättebra att du ville göra det! stöttade läraren. Provade en gång till och det gick också bra. Nybörjartur? Ja, jag hade nog ångrat mig om jag inte hade gjort det. Jag vill inte behöva göra det helt själv första gången!

resten av dagen blev inte lika ansträngande. Lite mer besiktning och studiebesök i styckningen där styckarna jobbade för brinnande livet.