Igår hade vi fest här hemma, vilket var mycket roligt trots visst bortfall av gäster (Ultuna har tydligen svårt att konkurrera med utelivet i Stockholm).Utgång till kåren efteråt.

Idag, i soligt väder, begav vi oss till Örsundsbro för den årliga Mickelsmässmarknaden med otaliga knallar och 3,5 km lång marknadsgata!

Tro det eller ej, bland allt krims-krams kan man faktiskt göra en del fynd (försöker jag intala mig i alla fall). Massasöta strumpor, en välkommen-skylt med en vinthund på ("hur snabb är du?") - nåja en whippet men den var ganska lik Samper - en grå strutformad ampel, bakplåtspapper som ingenting fastnar på... Munkar!

Nä, nu ska vi äta våra majskolvar och sen måste jag verkligen plugga!

Jag gillar kor... och mjölk, ost, keso, yoghurt, gräddfil, creme fraiche, glass... Mera kor åt folket! Och de som pratar om att kor bidrar till växthuseffekten kan... ja... någonting som jag inte törs skriva här. Enligt våra eminenta lärare och föreläsare är det bara dumheter att skylla på de stackars oskyldiga korna så länge vi människor inte utfodrar dem med t ex importerad soja. Sverigeodlat hö och spannmål borde enligt sunt kretsloppstänkande ta upp lika mycket koldioxid osv medan de växer som kon sedan rapar upp när hon äter det. Visserligen är det metangas som rapas upp men själva kolmängden är ändå samma. Så det så! Åk mindre bil (helst kommunalt), klaga inte över höjd bensinskatt, sopsortera, köp närproducerat etc etc innan ni ens vågar överväga att skylla på korna! (Inte för att jag själv är perfekt såklart...)

Nog med präktighet. Idag tränade vi på att lyssna på hjärta och lungor på korna. Kul! Men fingrarna är lite blåslagna efter all perkussion (= man sätter några fingrar mot kons bröstkorg och knackar på dessa med de andra fingrarna). det blir då olika ljud beroende på vilken sorts vävnad som ligger under - lungor, hjärta, våm, muskler... På det sättet kan man ta reda på exakt var lungorna och hjärtat ligger och om kon är sjuk kan man kanske (om man är duktig) upptäcka en hjärtförstoring eftersom det låter dämpat över en större yta än normalt. Onormalt lång lunch idag. I eftermiddag ska vi gå igenom olika snabbtester som man kan ha med sig ute i kvackarbilen (istället för att skicka blodprover mm till lab). 

 Ko-kärlek!

Hela dagen ägnad åt klövar - puh! Först föreläsning två timmar på förmiddagen, om klövar givetvis, där föreläsaren i vanlig ordning klickade förbi sina power-pointbilder så snabbt att man nog skulle behöva vara stenograf för att hinna med att anteckna, med ett behagligt avbrott för brandlarm (så föreläsaren blev om möjligt ännu mer stressad efter det). Sedan åkte vi till Jälla och beskådade en oerhört proffsig klövverkare som verkade klövar på löpande band med klövfräs - i hydrualisk (stavas det så?) verkstol! Jag kan inte annat än att beundra människor som kan konsten att prata konstant. Hon kunde det och verkade inte bry sig om att ingen annan sa något. Jag skulle också vilja kunna trycka på en "prat-knapp" hos mig själv ibland - speciellt i situationer där pinsam tystnad uppstår. 

Efter lunch fick vi prova på att verka klövar själva (slaktklövar - dvs inte levande djur!) på det gamla hederliga viset med klubba och klinga. (= sjukt jobbigt! Jag hade tänkt träna ikväll men mina stackars armar är så trötta att det tar emot bara att skriva detta inlägg!)

Fredag: kräftskiva hos Kerstin och Edvin. Mycket mycket trevligt! Jag hade bl a en väldigt givande diskussion om hobbyhöns med min bordsherre och fick insidertips om fungerande antiparasitärt preparat till höns (dock inte lagligt att använda eftersom det inte har indikation på höns, men vad gör man när det inte finns några lagliga heller?).

I helgen åkte vi hem till mamma och pappa som besöktes av mormor och morfar samt morfars 70-åriga kusin som nu är här och hälsar på från Ungern (nåväl, egentligen bor hon i Slovakien men kommer från Ungern från början, liksom mormor och morfar). Hon var en mycket rar, godhjärtad och liten gumma - påminde mycket om mormor - som hälsade på oss alla med en bamsekram, trots att det var första gången vi träffade henne. Fikat blev en intressant blandning av Svenska, Ungerska och mycket skratt. Mormor och morfar fick tolka, vilket inte alltid var så lätt eftersom de själva blandade ihop språken emellanåt, gumman kunde ingen engelska. Bilder kommer senare...

Här kommer fina höstbilder på killarna (dock dålig kamera, ny sådan måste införskaffas omgående!). Notera killarnas bristande intresse för att bli fotograferade av husse med mobilkamera.

För er som undrar hur Samper mår nu så kan jag säga (till mitt försvar - se föregående inlägg) att han faktiskt inte mår så bra som jag hade hoppats. Han slutade kräkas men fick blodig diarré istället ett halvt dygn efter veterinärbesöket. Denna diarré har nu pågått sedan natten till torsdag då han ville han gå ut en gång i timmen, andra natten ungefär varannan timme och sedan har det minskat så att inatt var vi bara ute två gånger. Alla mina mattor och killarnas täcken och filtar är nedsmutsade och ligger just nu på balkongen i väntan på nästa tvättid. De första dagarna fick han svälta men sedan stod jag inte ut med att se på benranglet längre (han hade liksom inte så mycket att ta av innan han blev sjuk) så nu får han små portioner dietkost, idag köpte jag Canikur. Dock rätt pigg, ingen feber och mycket god aptit när han väl får mat. Vi håller tummarna.

Igår var vi på "grisresa", dvs vi besökte en grisbesättning och fick lära oss hur man hanterar grisar i olika åldrar. Vi hade grisar när jag var liten, 4 st, som blev till skinka och bacon till slut. Det var rätt hemskt då - jag kunde aldrig äta det köttet då, trots att jag egentligen gillar fläskkött. Hur som helst, förutom dessa djur hade jag väldigt dålig erfarenhet av grisar. En kompis har visserligen minigrisar men de är inte på långa vägar så skräckinjagande som en stor sugga - och för att inte tala om galtarna!

För att inte sprida smitta från äldre till yngre grisar började vi med att hälsa på de allra minsta nassegrisarna. Jag tror de var mellan 2-3 v gamla och alldeles skära, skimrande och bedårande. Uppgiften var att plocka ut tre stycken och ta med dom till ett annat rum för att träna på klinisk undersökning. När jag till sist skulle plocka upp min kulting skrek den jättehögt så suggan kom rusande för att se vad som stod på. Hennes blick var inte nådig då hon fick se lilla jag stående med hennes lilla kulting tryckt mot bröstet. Snabbt som attan böjde jag mig ner och återlämnade bebisen. Hon gruffade och nöffade lite på sitt lilla barn några sekunder och tittade sedan på mig igen. Då kände jag att det var dags att lägga benen på ryggen. Vi fick sedan lära oss hur man ger sprutor och undersöker grisar. De lite större grisarna fick vi använda trynbrems (man trär på en repögla runt trynet på grisen och vrider runt)  på lite större grisar (som inte går att lyfta). Konstigt nog gjorde inte grisarna något motstånd när vi behandlade dem så respektlöst utan de stod helt stilla... och skreeeek. Väl lössläppta igen var gammalt groll bortglömt och de kom fram och nosade och naggade på stövlarna. Ingen långsinthet där inte. Försök göra samma sak mot en katt bara... Sammanfattningsvis var mitt intryck av grisarna väldigt positivt, trevliga, nyfikna, intelligenta djur. Och efter en stund kände man inte lukten heller. Dock mycket dammigt, imorse vaknade jag med värkande hals och ansträngd pipande andning. Inte bra. 

Samper blev sjuk natten till idag. Han kräktes blod (en gång) och hade undertemp. Jag blev orolig, men för trött för att orka göra mer än att avvakta. Han fick sova i sängen och imorse var han mycket piggare - sprang, lekte, åt frolic - medan jag var utmattad pga för lite sömn. På eftermiddagen blev han hängig igen och ville inte ens ha burkmaten jag hade köpt åt honom = mycket olikt honom, han brukar svälja skeden! Dessutom mycket bleka och torra slemhinnor. Det blev en sväng ner till kliniken (på jourtid) där den mycket äldre, klokare och mer erfarne veterinären lugnt konstaterade:

- Han ser ju inte ett dugg sjuk ut!

Varpå jag ynkligt:

- Men det VAR han FAKTISKT... HEMMA! 

Satans hund, han blev hur pigg som helst av att komma innanför dörrarna. Drack vatten gjorde han också så slemhinnnorna kändes inte ett dugg torra längre. Lite pinsamt men skönt ändå att han mår bra. (Om det hade varit någon annans hund hade jag nog säkert dragit lite på munnen, ruskat på huvudet och tänkt: "dessa hysteriska dvärghundsägare!" - vilket säkert den äldre och kloka veterinären tyckte om mig... hrm...) För att trösta mig sa hon att vi ju kunde ge honom lite vätska under nackskinnet, "det SKADAR ju inte" men att han säkert inte skulle se klok ut! Så vi enades om att jag skulle gå hem och pyssla om honom och bjuda vatten och lite dietmat. Just nu ligger han i soffan och mår hur bra som helst. Jag vet vad ni tänker, men den här gången försökte jag verkligen vara objektiv och tänka medicinskt, men framstod återigen som pjoskig med mina hundar. 

Nu är hösten här på riktigt! Löven skiftar från grönt till gult och rött, luften är klar och frisk! Pojkarna dock mindre förtjusta och det står nog inte på förrän de strejkar totalt när det närmar sig promenaddags. Täcke/tröja duger inte heller - det är pinsamt!

Igår tvingade jag med min inom en snar framtid hemifrånflyttande lillebror till IKEA. Vi handlade massor med prylar men efter ungefär halva varuhuset tröttnadde han och vägrade titta på en enda sak till. "Jag tar det sen!"

Nåväl, man kan ju inte begära för mycket av någon som inte är van shoppare som jag. =) Henke följde också med och impulsshoppade ett nytt skrivbord, vilket är väldigt olikt honom. Det måste varit för det så låga priset - ikea lurade honom! Själv köpte jag ett barnpåslakan som jag nu sytt om till julköksgardin - röd med vita prickar. Jag är så huslig ibland!

James Herriot vann med 70 %! (20 röstande)

Ny omröstning upplagd.  

Jag är kär i en hästgård som vi besökte idag med ambulatoriska för att dräktighetsundersöka ett sto med ultraljud. Vi åkte på vindlande vägar långt ut på landet med grönskande åkrar och mysiga byar. Boningshuset var precis så jag föreställer mig mitt framtida hus: rött med vita knutar, grönmålad dubbelytterdörr, stora fönster med spröjs, 2 våningar, lummig trädgård och nyrenoverat stall precis utanför tomten. Suckar!

Även huset invändigt var i tipp-topp (vi fick stiga på och tvätta händerna efteråt) med nykaklat i badrummet, badkar med lejontassar och marmorhandfat. Jag kommer aldrig ha råd att köpa ett sånt hus! Eventuellt om jag ställer mig på ett slakteri och besiktigar eller går jour som distriktare 7 dagar i veckan resten av livet. 

Nåväl, plikten kallar. Stoet var troligtvis dräktigt men detta måste kollas igen om ca 10 dagar för att man ska kunna vara säker. Sen var det ett litet föl med ett sår på benet som skulle kollas. Såret såg fint ut och jag fick lägga på skyddsbandage - vilket är svårare än man tror. Det är noga att inte dra åt för hårt men samtidigt får det inte sitta för löst så det glider av heller - dvs lagom är bäst.

Det var enda besöket för idag så vi var hemma tidigt. Lade mig på sängen för att läsa i griskompendiet och somnade med pojkarna som sängvärmare i ca 2 timmar. Mysigt! Mycket intryck gör en trött - precis som med hundar! Nu ska jag ta nya tag med pluggandet! 

Imorse föreläsning om placentan (moderkakan), fosterhinnor och kvarbliven efterbörd  - därefter ut och åka. Vi besökte först en köttkreatursbesättning och tittade på en halt tjur (klövbensfraktur) och en halt ko (ingen diagnos fastställd). Det var så mysigt att få komma ut på landet och se betande kor med kalvar! Därefter iväg och ta prov för ringorm och annat tänkbart på en ponny. Lunch i bilen. Hemma ganska tidigt. Fikat hos Kerstin. Ska iväg och träna ikväll för första gången sen april/maj.