Mina hundar är inte direkt några brukshundar och så här års sker den mesta av aktiveringen inomhus. Nu är det ju tyvärr även så att båda hundarna har lite småkrämpor så vilda lekar undviks för tillfället. Vi tränar nya tricks som hjärngympa och jag tänkte försöka sammanställa vad killarna kan nu, för att sen se om det är någon skillnad om ett år. 

Elliots tricks/färdigheter

Kan bra:

"Vad säger hunden?" - VOFF

"Dansa" (med cirkulär handrörelse) - Elliot dansar ett varv på bakbenen.

"Fot" (Givetvis bara när Elliot själv vill)

"Stanna"/ "Vänta"

"Pang!" (Elliot lägger sig ner på sidan och spelar död)

"Sök" - Elliot letar godis/leksak (i lägenheten eller ute)

"Hämta bollen"

"Handen" - Elliot släpper det han håller i min hand.

"Hopp upp"

"Sitt", "Ligg, "Kom", "Hit" 

Under träning:

"Vad säger musen?" Varpå Elliot ska pipa. Fungerar bara då han är på "rätt" humör.

"Hopp" - Elliot hoppar rakt upp i luften

"Är du farlig?" - Elliot morrar

"Putta" - Elliot puttar på bollen med nosen

"Puss"

"Eller hur?" - Elliot ska då nicka

Förutom detta vet Elliot även betydelsen av flera ord såsom ÅKA BIL, MAT, FRUKOST, GODIS, GÅ UT, KISSA, BOLLEN, HUSSE

Sampers tricks/färdigheter

Kan bra:

"Dansa"

"Fot"

"Sitt", "ligg, "Kom", "Hit"

"Hopp upp"

"Stanna"/ "Vänta"

"Sök"

Sitta still med godis på nosen. Kan ibland fånga godisen i luften.

Under träning:

Samper "nyser" ofta när han blir väldigt glad eller förväntansfull (t ex före promenad) och där försöker jag få in kommandot "prosit!", men än så länge har han inte kopplat ihop det. 

Sampers bästa ord är OST och GÅ UT.

Ja, det är tydligt att Samper inte kan lika mycket som Elliot. Det beror dels på att Samper inte ger speciellt mycket ljud ifrån sig, och dels på att Samper tycker att många saker är svåra alternativt att han helt enkelt inte är intresserad. Men Samper kan tricket med godis på nosen, vilket vi inte kunnat lära Elliot eftersom han tydligt visar att han inte vill (läskigt?).

Elliot

Samper

Träd

Förutom att ha världens underbaraste hundar så tillbringar jag dagarna på röntgenavdelningen den här veckan. Så jag missar mycket av de härliga höstdagarna, men solljuset är i alla fall som vackrast påkvällen.

Henke, jag och mamma gjorde en utflykt till Lövudden för att få nöjet att se otaliga vackra vinthundar samlade på ett ställe. Självklart fastnade vi vid italienarringen, där fick träffade Dino, Dorinda och deras matte och lillmatte. Hjälp vad små italienare är när de ser ut som de ska (både Elliot och Samper är ju som bekant för stora).

Vackre Dino

Bedårande Dorinda

Valpbus

 Elliot och Dino busar

Charmören Samper

Jag passade även på att hälsa på en förtjusande hjorthundsvalp (första

"riktiga" mötet med en hjorthund för min del) och jag föll pladask! Vi villgärna ha en stor vinthund någon gång i framtiden (Henke gillar greyhounds) men jag har varit så nyfiken på hjorthundarna. Jag har ju några år på mig att "övertala" husse i familjen om att vi absolut behöver en hjorthund också. Fast först måste jag fördjupa mig i hur vanligt det är att de får DCM, cystinuri och blödarsjuka...

Sortin från utställningen kunde dock varit mindre behaglig. Vi trotsade de mörka molnen ända in i det sista men när de första stora regndropparna föll lade vi benen på ryggen. Det var rätt långt till parkeringen så väl framme var vi andfådda, blöta och nedstänkta med lera. Först då kom jag ihåg att jag ju hade ett paraply i väskan!