Tittade just på min besöksstatistik som snittar ungefär 40 besökare om dagen. Kan inte låta bli att undra om det återkommande är samma personer eller nya... Vilka är ni? 

Nyårsafton var lugn för vår del. För en gångs skull orkade jag inte få panik och prestationsångest (tantvarning?) utan alla festplaner förkastades tidigt och ersattes med en mysig trerättersmiddag för två hemma i lägenheten på Ultuna. Menyn bestod av mozzarellatoast, lax och kanelparfait. Vi drack "champagne" och cola, tittade på grevinnan och betjänten och spelade frågespel. Vid tolvslaget kunde vi sitta vid matbordet och titta ut på fyrverkerier som de roade sig med på Ulleråker utan att vi för den sakens skull behövde störas av oljudet. Samper satt i mitt knä och verkade inte speciellt förundrad över alla färger på himlen; Elliot låg och sov i soffan.

Idag var jag till tandhygienisten, fick lite tandsten borttaget och bannor över att jag är så dålig på att använda tandtråd OCH dessutom dricker en väldans massa te med (gud förbjude!) honung i. Hon hittade en liten grop i en tand så jag ska tillbaka för ny koll om ett halvår för att se om det blivit värre så att jag måste laga (helst inte!) eller om vi kan låta det vara. Jag gick därifrån och lovade med handen på hjärtat att jag minsann skulle börja använda tandtråd varje dag och trappa ner på honungen. Fick även en liten lektion i tandborstningsteknik.

Det första jag gjorde när jag kom hem var att dricka en stor kopp honungste. Jag kommer aldrig till himlen.  

Lagt upp nya bilder från Thailand under Thailand-bloggen. (För alla er som längtar efter att få se mig i bikini! Hrm...)

Nyårsafton närmar sig och jag värmer upp genom att trotsa min inre klocka som skriker trööööött! Vi kommer förmodligen att stanna här hemma på lugna, tysta Ultuna med hundarna och äta en god middag. Jag avstår från att svära över alla som smäller av raketer dagarna före och efter nyår så att man aldrig kan känna sig trygg när man rastar sina små. Jag tänker heller inte nämna hur många hundar som mår fruktansvärt dåligt under helgen, som ligger skräckslagan under folks sängar eller nerdrogade av humana skäl. Så.

Som tur är är killarna inte rädda för smällar. Än så länge...

Tips till er som liksom jag fortfarande har orädda hundar: jag "distraherar" med massor av godis och burkmat vid tolvslaget så att de inte har tid att lyssna på smällarna. Att hålla sig inomhus och långt borta från sådan aktivitet är självskrivet.

Lördag 22/12

Vi for iväg till Enköping och där blev det till att hjälpa till med julstädningen eftersom min stackars mamma jobbat över hela veckan och inte hunnit med någonting. Lägenheten börjar faktiskt bli riktigt julmysig nu, men det behövs fortfarande en del piffing i gäst- och arbetsrummet. Jag ska försöka att inte lägga mig i för mycket - men det är ju så himla roligt med inredning! Pizza till middag.

Söndag 23/12

Stora städardagen. Vi skrev en lista på allt som behövde göras och pappa och jag fixade och donade hela dagen.

Måndag 24/12

Julafton! Sovmorgon, promenad med hundarna, snabb frukost (prisa vörtbrödet!), dusch och tillfixning. Mormor och morfar anlände vid 11-tiden och de hade med sig julklappar till killarna: godis och varsin ny tuggleksak. Elliot blev jätteglad och hade rally i vardagsrummet där han "dödade" leksaken åtskilliga gånger. Fika med pepparkaka och julmust. Traditionell lunch bestående av ungersk köttgryta med klimp och gurksallad - MUMS! Julklappsutdelning före Kalle Anka. Henke fick vara tomte och han skötte sig mycket bra. Killarna fick varsitt paket med inslagna tuggben och godisar - de blev osams och Elliot fick tre hål i tassen. Skomakarens blockhalta barn bandagerades och jag förträngde den linkande lilla ligisten med tankar som: han är bara sjåpig, han får faktiskt skylla sig själv och det som inte dödar härdar... Och vad skulle jag själv som veterinär gjort med en sån sårskada? Sedera, sonda, lägga drän... Jag körde hemmavarianten med sårtvätt och pressa ur sårvätska i böldförebyggande syfte. Därmed missade vi Kalle i år. Sedan åkte Henke, jag och killarna till Stockholm för att först hälsa på gamla Maggan (92 år), vilket är tradition i Henkes familj, och sedan äta julmiddag hos Henkes föräldrar med Ulla, Sten, Gustaf och Louise.

Kvällen avslutades med Hälsoresan på TV - rätt dålig film.

Tisdag 25/12

Slappardagen. Åkte tillbaka till Enköping. Velade i några timmar och bestämde mig till slut för att inte gå på Joar ikväll.

Onsdag 26/12

Shoppardagen. Mamma och pappa använde sin lediga dag till att åka till Västerås för lite möbelshopping. Nu när de flyttat från huset vill de börja på ny kula och köpa nya möbler. Första stopp var på IKEA där vi tittade på bokhyllor (och en massa annat också såklart). Henke hade jag (vis av erfarenhet) lämnat hemma med killarna - han fick ägna dagen åt Spiderman 3 och allmänt datande. Efetr si sådär 3 timmar åkte vi till Nisses och tittade på ännu mera möbler. Jag hittade ett jättefint matsalsbord i valnöt åt mamma och pappa, vilket inhandlades tillsammans med sängram, nattduksbord och klädskåp. Sedan tillbaka till IKEA för att hämta bokhyllorna. Korv. Hem. Tittade på Ladies night och En prinsessas dagbok. Fick ont i käken av all knäck. Snart är året slut och GI-metoden återvänder. 

Torsdag 27/12

Åka hem-dagen. Jobba ikväll.

När jag hämtade honom var han rätt trött och hade "metadonögon". Han fick ligga på sängen och vila när vi kom hem och Samper låg och vakade över honom (otroligt men sant). Såret är pyttelitet och sytt med två korsstygn. Vi fick med en krage som jag förkastade efter ca 1 min - han bara låg och skakade. Nu får han ha blöja på sig istället (det täcker såret bra så varken han eller Samper kommer åt att slicka på det). Nu ska vi julmysa!

Idag var vi ute på en ko med kalvningsförlamning (puerperal pares). Jag fick sätta kanyl och lyssna på hjärtat medan kalkdroppet gick i. Kossan visade inga tecken till att vilja kliva upp så vi beslutade oss för att återkomma senare för ny behandling. Sedan åkte vi till en häst med ögonskada. Efter att ha konstaterat att den hade hornhinnesår gav vi den ungefär 7 olika läkemedel samt remitterade in den till klinik. Sedan åkte vi och behandlade en akut mastit (juverinflammation). Kossan mådde bra och hade ingen feber men mjölken från den ena juverdelen var alldeles gul. Vi tog mjölkprover från alla juverdelarna för att odla bakterier och på så sätt få veta vad det berodde på och vilken behandlingsstrategi man ska använda sig av. Därefter åkte vi till en häst med fång som behandlades med antiinflammatoriskt, rekommenderades boxvila på mjukt underlag, minskad kraftfodergiva samt att hovslagaren skulle tas dit och korta av tån lite. Tillbaka till pareskon som fick ytterligare en kalkinfusion - vi fick senare veta att hon blivit bra och klivit upp av. Jag jourade på ambulansen inatt och eftersom jag bor så nära skolan fick jag sova hemma (jag slapp därmed de minimala övernattningsrummen utan fönster på skolan). Det var lugnt hela natten, förutom att jag vaknade och trodde att jag skulle hosta sönder min hals (jullovsförkylning i vanlig ordning). Nu (lördag) ska vi åka och handla sista julklapparna innan det bär av till Enköping.   

Elliots stora dag (kastrering). Jag lämnade in min stressade och lite rädda pojke på kliniken imorse och gick därifrån med insikten att det faktiskt finns en mikroskopisk risk att det var sista gången jag fick se honom. Gick till skolan (bra att fördriva tiden med något och omge sig med personer som hela tiden övertygar en om att det kommer gå bra). Nu sitter jag här och väntar otåligt på att veterinären ska ringa och säga att allt gick bra.

Hästresor idag igen. Först åkte vi och tittade på en häst som tidigare haft fång (en komplicerad sjukdom som orsakar smärta i en eller flera hovar). Vi hittade inga uppenbara typiska symtom på fång nu men hon rörde sig stelt och försiktigt och hade förstärkt digitalpuls på alla fyra. Hon remitterades in till kliniken för röntgen och vidare utredning. Sedan spolades tårkanalerna på en annan häst. Till skillnad från på hund och katt använder man inte en speciell tårkanalskanyl utan en hankattskateter som förs in i tårkanalsmynningen i hästens näsbore (på hund och katt går man in via ögat). Väldigt enkelt på häst så länge inte hästen ruskar på huvudet så katetern flyger iväg. Men om det är ordentligt stopp så går det såklart inte.

Nästa resa var en ombesiktning av en annan häst. Det gick snabbt så vi var klara tidigt idag. Samper har varit på långpromenad med Naja och ligger nöjd i soffan. Jag saknar Elliot. Varför ringer de inte? Tiden går så långsamt och jag tittar på klockan varannan minut...

Idag åkte vi ut på en gård där en kossa verkade ha problem att kalva. Vattnet gick igår enligt bonden men ingen kalv hade kommit ut än - kossan hade inte ens haft värkar. Veterinären kände efter, livmodern var inte omvriden, hon var nästan öppen och kalven låg kvar i sin fosterhinna. Vi avvaktade och passade på att avhorna några kalvar. Under tiden lade sig kossan ner och började krysta. Det kom fortfarande ingen kalv så veterinären kände efter och upptäckte att kalven låg snett. Efter att ha vridit kalven rätt kunde vi hjälpas åt att dra ut den. Kalven blinkade med ögonen och verkade undra varför det helt plötsligt blivit så kallt. Vi lade den framme vid kossans huvud och hon tvättade den noga. Grannkon som också skulle till och kalva när som helst hjälpte till mig slickningen men den riktiga mamman verkade inte uppskatta hjälpen.

Jag gillar verkligen kor och njuter av att bara stå och titta på dem när de står/ligger där på rad i ladugården och idisslar. Att kalvar är bedårande känns överflödigt att påpeka.

Sedan åkte vi till en annan gård och mastitkollade ett par kor och avhornade lite till. Kom hem relativt tidigt idag.

Killarna har blivit badade, fått klorna klippta och tänderna borstade så nu är de julfina. Imorgon ska Elliot kastreras och jag är sjukt nervös eftersom jag vet hur mycket som kan gå fel (trots att det i princip alltid går bra). Jag håller tummarna för att de är snälla och låter mig ta hem honom redan imorgon kväll så att han slipper sova över på kliniken. (Jag tror dessutom att jag har bättre koll på honom hemma eftersom jag själv vet hur svårt det är att hinna med allt om man har massa akutpatienter när man jobbar natt).

Nu städa lägenheten, duscha och mysa i soffan.  

Nosringade en tjur: Först sederar man tjuren så att han står stilla med huvudet. Därefter tar man fram sin special-nosringningstång som man klämmer fast i näsan, varpå man för en av tångens armar åt sidan så att den förpreparerade ringen skär igenom näsan och hamnar på plats. Jag trodde att det skulle vara otäckare men det såg väldigt enkelt ut och tjuren reagerade inte just då. Däremot verkade han komma på att det gjorde lite ont i näsan efter en stund och då beklagade han sig lite.

Sedan avhorning av kalvar och klippte bort extraspenar på några kvigkalvar medan de låg sederade.

Vaccinerade tre hästar och åldersbestämde en av dem enligt tänderna.

Ko med ev klövspaltsinflammation undersöktes. Hon var öm mellan klövarna men inte särskilt svullen och hade ingen feber. Trots denna avsaknad av typiska symtom sattes hon på en provbehandling med penicillin i 3 dagar.

Avhorning av fler kalvar. Innan man avhornar brukar man skära bort den yttersta knoppen på hornanlagen med ett skalpellblad. Jag hade just gjort det och börjat bränna då en vaken kalv började trampa omkring bakom mig. För att rädda mig själv och kalven som avhornades från att bli trampade på lyfte jag på brännjärnet men råkade på något sätt vifta till med handen. Kände att det sved till lite och kom ihåg att kalvens huvudhållare satt och höll skalpellbladet åt mig och att jag just skurit mig i fingret.

- Jag skar mig! pep jag ynkligt åt veterinären.

- Oj oj! Kom med här! ropade veterinären och rusade ut till bilen, raffsade runt i lådan med bandage och vetrap, grabbade tag i spritflaskan och vallade in mig till diskbänken.

- Blöder det mycket? frågade hon oroligt.

- Jag vet inte! Har inte kollat. (När jag gör illa mig vågar jag inte titta.)

Jag höll fram handen och såg att det var en lång reva på sidan av mitt vänstra pekfinger, jag kunde röra på det så inga senor är förhoppningsvis av, det blödde lagom mycket men gjorde inte speciellt ont förrän veterinären spolade det med sprit, satte på en kompress och lindade fingret med flera varv tejp.

Efter det fick jag snällt vara medicinuppdragare resten av besöket.

På kvällen åkte jag och hundarna ochjulfikade hos Marie. Killarna var duktigare än jag hade förutspått och var rätt så snälla och försiktiga med Maries 3-årige lille son (kanske för att Panzie börjat löpa och var mycket mer intressant).