Hade mikroskoperingsprov idag och det gick rätt bra.

Imorgon ska vi redovisa vår besättningsutredning så resten av kvällen går åt till att förbereda den.

Elliot är så hungrig, ja, nästan som en labrador faktiskt. Alldeles nyss gick han ut i köket och pep eftersom hans middag stod på bänken. När det inte hjälpte att pipa började han knorra, för att efter en stund övergå till ihärdigt skällande. Trodde aldrig att jag skulle kunna förlika mig med alla fethundsägare, men nu förstår jag faktiskt att det kan vara svårt att stå emot ibland. Vi har börjat med normalt foder (lamm och ris) till honom nu istället för performance så det blir lite mer utfyllnad för magen i alla fall. Samper får ändå dubbelt så mycket och ser fortfarande ut som ett benrangel. 

Jag var på bio två gånger förra veckan:

På onsdagen såg jag Försoning tillsammans med Maria, Marie och Josefine. Precis som jag anat innan var den mycket sorglig och jag får fortfarande lite ont i hjärtat när jag tänker på den.

På torsdagen träffades Henke och jag inne i stan för en "dejt" på National Treasure 2. Älsklingen hade köpt två röda rosor till mig och hemsk som jag är tackade jag genom att stressat fya honom för att jag trodde att vi skulle komma försent till filmen (vilket vi såklart inte gjorde). Mitt liv är visst ingen romantisk komedi utan ett tråkigt svenskt drama utan bakgrundsmusik. Men det var mysigt och filmen var spännande så mitt dåliga humör från bion kvällen innan återställdes litegrann.

Under helgen hade vi besök av Henkes barndomskompis Per från Linköping. Jag jobbade lördag och söndag kväll - lugna pass (kors i taket).

Mamma och pappa var förbi igår och hämtade vår rostiga gamla Jenka i utbyte mot en alldeles vit och nytvättad, orostig och mer lättkörd bil (mammas gamla). "JeNKa" ska nu skickas till skroten och det känns lite vemodigt. Hon var ju min alldeles första bil som så troget stod ut med mig alla timmar jag övningskörde och den första tiden med nytaget körkort då jag rörde om i växellådan, råkade köra med handbromsen i, inte visste vilken sida tanklocket satt på och skakandes som ett asplöv åkte 110 km/h på motorvägen själv första gången. R.I.P

På onsdag har vi praktiskt prov och på torsdag redovisning. På fredag möte med handledaren, Herriot-kväll med kompisarna och lördag-söndag jobba som veterinär. Nästa vecka stelfrusna tår för jag ska åka med ambulatoriska igen. Men nu har jag köpt en mattermos så jag ska äta VARM mat!

Den här veckan har vi rektaliserat ston två gånger och jag börjar så sakteliga lära mig hur olika livmödrar och äggstockar känns. Idag var det kossornas tur och jag är fortfarande helt slut i högerarmen - de kniper åt som attan! Det kändes som "tusen nålar" ungefär. Jag blev i alla fall glad då jag lyckades känna en gulkropp och att det ena livmoderhornet var lite större på en av kossorna. Jag trodde att det skulle vara lättare att känna folliklarna men med tarmen emellan är det inte alls så enkelt som vid organgenomgångarna (där man både kan se och ta på äggstockarna direkt).

Ikväll och imorgonkväll ska jag jobba som sköterska på kliniken. Kul!

det värsta är bara att jag nog tagit mig vatten över huvud i vanlig ordning och satt upp mig att jobba ungefär varannan helg fram till sommarlovet. Tur att de sista veckorna på terminen är så slappa.  

Nu börjar jag tröttna på min återhållsamhet gällande shopping. Jag har bläddrat en hel del i Drömhem & trädgård i veckan och lurats in på diverse nätbutiker som lurat av mig pengar... Men det är värt det! 

Lavender fields

Vit hängande lykta

Tvålpump

Tvålfat

Vacker ask 

 Fin väggklocka

Mixin 

 Plåtburk för sysaker

inreda.com

Plåtburk för fotoprylar

Plåtburk för tvättmedel 

Även en medicinlåda inhandlades men jag hittar ingen bild på den nu. 

Onödigt och underbart! 

Jag har infört en hel del förändringar här hemma på sistone för att få ordning på en del slyngelfasoner hos killarna (ffa hos Svarte Petter). 

* Jag har plockat undan alla deras leksaker och dessa används nu endast på promenaderna för att jag ska bli roligare (i Svartemans ögon). Ingenting att bli osams om inomhus med andra ord.

* Utfodringen. Det är slut med småätandet. Sedan Poppe kastrerades har jag märkt en oroväckande mullighetsökning över hans rygg, samtidigt som Guldpojken är smalare och hårlösare än någonsin. Eftersom ingen av dem är speciellt förtjust i att äta frukost och bara brukar gå och lägga sig igen efter morgonrundan blir det alltid foder över i skålen som då äts upp till lunch eller eftermiddagsmål så att de sedan inte ville ha något på kvällen. Jag är nu stenhård och mäter noga upp foderkulorna, blandar med en sked burkmat och ger allt på kvällen efter eftermiddagspromenaden. Mycket mat på samma gång men jag översätter rakt av till vargarna i det här fallet och drar slutsatsen att om de kan äta för flera dagar så kan killarna äta för en dag. Givetvis ingen motion eller aktivering efteråt med tanke på magomvridningsrisken (djup bröstkorg etc - men lite för liten ras ändå kanske?) - jag tar det säkra före det osäkra. Nåväl, detta fungerar utmärkt och båda två är riktigt hungriga och tjatar på mig med labradorögon för att få sin mat som de sedan äter upp direkt. Äntligen verkar jag ha hittat en bra metod där jag har fullkomlig kontroll över hur mycket var och en äter. Förhoppningsvis kommer Den magra nu att lägga på sig och bli mjuk, slät och skön att klappa på.

* Henke har gett upp så numera sover två långbenta killar med vassa armbågar i min säng. Jag klagar bara när den svarte inte kan bestämma sig för vart han ska sova och måste upp och lufta sig mitt i natten, för att sen kräva att jag lyfter på täcket åt honom efteråt. Det är mysigt att vakna mitt i natten med en mjuk hundnos bakom örat.  

* Kastrationen. Till sist vågar jag (nästan) drista mig till att säga att båda pojkarna kommer mycket bättre överens nu efter att ett visst par svarta kronjuveler knippsades bort före jul. Trots att deras flickvän löper nu håller de sams, ligger och myser i soffan tillsammans och t o m leker emellanåt (när gulingen känner för det). Men jag räknar med bakslag nu bara för att jag skrivit det här (det brukar ju bli så). Ärligt talat trodde jag inte att det skulle bli så stor skillnad när testiklarna togs bort men i vårt fall fungerade det. Nackdelar som sagt är större aptit och att han blivit lite skälligare inomhus om kvällarna (inte populärt då man bor i lägenhet). Men det jobbar vi med. 

I skolan kör vi på med reproduktionen och jag försöker förtvivlat lära mig att känna olika strukturer på stonas äggstockar vid rektaliseringsövningarna. Själva vitsen är att man ska kunna avgöra om stoet är i brunst eller ej genom att känna på äggstockar och livmoder. Just nu är jag glad bara jag hittar och kan hålla kvar äggstocken utan att den glider iväg. Idag fick vi se när lärarna samlade sperma från hingst och galt. Galten lämnade 430 ml!

Idag var vi på IKEA och inhandlade första delen av vår gemensamma julklapp 2007. Den är så fin! Det tog ett tag att komma överens om vilken TV-bänk vi skulle välja - Henke är ju mer modern och minimalistisk än vad jag är, men jag är å andra sidan bra på att argumentera för saker jag brinner för (som denna TV-bänk t ex). 

Nästa steg blir en ny TV också (större än den 20'' vi har nu).

Jag funderar ofta på hur mycket som är ok att skriva här på bloggen angående intressanta/roliga/tragiska/hemska fall som jag träffar på. Som veterinärstudent/tf veterinär/sköterska har jag tystnadsplikt och får inte föra vidare information så att folk känner igen eller kan gissa vilken djurägare det kan röra sig om. Det är väldigt viktigt att respektera det tycker jag så därför kan vissa berättelser här te sig ofullständiga eller bristande i detaljer. Jag försöker istället gå in på själva sjukdomen i största allmänhet och jag hoppas att jag på det sättet kan fortsätta skriva om allt spännande som kan inträffa i skolan och på jobbet.

Lördag: Första tf-passet sedan november. Kände mig rätt ringrostig. Dagen inleddes med bandagebyte på vaken katt. En intressant upplevelse där jag fick träna mig i snabbhet och att kunna jobba i konstiga vinklar. Den första riktiga patienten var en eklampsi-tik (dvs kalciumbrist efter valpning). Blev stolt över mig själv när jag lyckades ställa diagnos korrekt och då behandlingen fungerade! Även nöjda djurägare som berömde och tyckte jag var "lugn". Fick även handleda studenter för första gången. det kändes rätt konstigt att undervisa folk som faktiskt går i kursen under mig och som sysslar med smådjur hela dagarna och alldeles säkert är bättre uppdaterade än vad jag är (jag har mest kor i huvudet just nu). Men jag hoppas ändå att de lärde sig litegrann och ffa att man faktiskt inte ens som veterinär kan allt i huvudet utan behöver slå upp saker och rådfråga kollegor ofta. Man lär så länge man lever. Sedan en jättesjuk hund med tidigare diagnostiserad Addison som nu verkade fått ett skov. Inga prover stödde den teorin och jag hittade väldigt få fel på den trots att hunden var så sjuk. Det beslutades att den tills vidare skulle behandlas mot pankreatit (bukspottkörtelinflammation) - som ev kan ha orsakats av hundens Addison-mediciner.
Kort och gott: mycket bra och intressanta patienter!
Jobbade som sköterska på kvällen som var ovanligt lugn (dvs jag hann faktiskt äta min middag). 

Söndag: Var tf-veterinär igen mellan 10-14 (16) och jag hann endast med att ta en patient under passet. En katt med alla möjliga problem som vi dränerade ett sår på. Nu fick jag verkligen öva mig i pedagogik eftersom 4:an fick göra hela ingreppet under min övervakning. Det tog en stund men blev väldigt bra till sist. Studenten såg glad ut. Återigen sköterska på kvällen 16-22 och denna kväll var det mycket mer att göra. I varenda hörn inne på intensivvårdsavdelningen låg chockade/döende djur och i väntrummet satt fullt med patienter och väntade.

(Jag har en gång blivit ordentligt utskälld av en djurägare i telefon som var mycket arg över att ha fått vänta i 2 timmar med sitt djur på akutmottagningen. Kan ingen göra en dokumentär om det här yrket på jourtid med begränsad personal, stress och alldeles för många, allvarligt sjuka patienter samtidigt och inte sällan även akutoperationer där en ensam veterinär ska hinna med allt? Ibland tror jag att de som blir arga inte tänker på att vi faktiskt stressar, springer, svettas och vänder ut-och-in på oss själva för att alla ska få bästa möjliga vård. För de ser ju inte allt som pågår bakom kulisserna. Jag hinner sällan äta när jag jobbar. Det låter som att jag klagar men det är inte menat på det sättet. Men det tar mycket energi att lugna upprörda människor och jag vet själv att man alltid tycker att ens eget djur bör få gå före alla andra som sitter i kö och att just "mitt" djur är sjukast och håller på att dö. Påpekas bör också att majoriteten av alla djurägare är supergulliga och väldigt förstående. Det är synd att en del människor tror att de måste vara otrevliga för att de ska få så bra hjälp som möjligt.) Detta var bara mina egna tankar och funderingar kring arbete på jourtid och om hur vi djurägare fungerar när vi är oroliga och rädda.  

Ny vecka. Dags för 3 veckor reproduktion. Jag måste erkänna att jag inte lagt ner överdrivet mycket energi på det ämnet (en viss semesterresa i höstas fick gå före i prioriteringslistan). Problemet är nu att jag har tenta i idisslarmedicin på fredag så reproduktionsansträngningen skjuts upp till nästa vecka. Imorgon ska vi åka ut till en mjölkkobesättning och träna oss i att göra en besättningsutredning med fokus på fertilitetsstörningar och juverhälsa. Det kommer bli kallt!

Måndag: Första dagen efter jullovet. Ingen morgonföreläsning tack och lov så jag fick sova lite längre. Denna vecka ska jag åka med ambulatoriska igen. Idag blev det avhorningar, vaccination och blodprovtagning på häst och hälsokoll av hingst som ska exporteras. Jag ska försöka börja med GI-metoden seriöst igen...

Tisdag: Händelserik dag! Först undersökte vi och behandlade en väldigt sjuk kalv där vi inte lyckades finna orsaken. Tog mjölkprov från en ko. På nästa gård undersökte vi några kossor som inte ville äta. Vi kom fram till att det berodde på löpmagsförskjutning så två av dem skulle rullas och den tredje skickas in till kliniken för att bli opererad. Löpmagsförskjutning innebär att löpmagen (kons 4:e mage) av någon anledning fått nedsatt motorik (atoni) så att det ansamlas gas och vätska i den, vilket gör att den ändrar läge från att normalt ligga i botten av buken till att förskjutas uppåt på antingen höger eller vänster sida. Behandlingen består i att man lägger rep runt kossans kropp och drar omkull henne på marken (mjukt underlag), snörar ihop benen och försöker massera (boxxa/stampa) henne i magen så att löpmagen förflyttas tillbaka till rätt ställe igen. När man tror att den ligger på rätt ställe måste man lyssna efter plingljud där (lyssna med stetoskopet samtidigt som man knäpper med fingrarna runt klockan - plingljud = gas), varpå man sticker in en troakar (ser ut som en ihålig skruvmejsel fast med spetsig ände) genom bukväggen in i löpmagen. Genom den ihåliga metallen stoppar man ett snöre med en liten pinne längst ut och när man sedan drar i snöret vecklar pinnen ut sig på insidan av löpmagen så att snöret fastnar i lömagen. Man brukar säga att man "pinnar" kossan. Detta gör man två gånger med ca 5-10 cm mellanrum, snörena binds ihop på utsidan av kossan och därmed fixeras löpmagen på sin normala plats så att den inte dislokeras igen. Allt detta fick jag göra och det var minsann svårt att pressa igenom troakaret genom bukväggen (kors hud är väldigt seg). Dessutom har man lite tidspress på sig eftersom kossor inte klarar av att ligga på rygg mer än ca 10 min - de kan inte rapa då så det ansamlas massor med gas i våmmen, vilket innebär en risk för trumsjuka. De tunga bukorganen trycker även på lungorna så kossan får svårt att andas. 

Onsdag: Fullt upp på dagen med mer avhorningar och vaccinationer. Jag fick kastrera en liten tjurkalv! Gick jour på natten. På kvällen bar det iväg till Arlanda för att titta på 9000 akvariefiskar som importerats från Thailand. Flygplanet var försenat så dagveterinären hade inte hunnit med att titta på dem, därför fick ambulatoriska rycka ut. När djur importeras från andra länder innebär det en otroligt massa pappersarbete! Det tog oss 3 timmar att titta igenom 10 % av fiskarna och skriva papper på att de såg friska ut och fick tas in i Sverige. Natten var lugn och jag fick sova tack och lov. 

Torsdag: Mastitdagen. Eftersom jag var så trött efter jouren igår "skolkade" jag från föreläsningen imrose och tog sovmorgon innan det var dags att åka ut med ambulansen. Idag var vi ute på en massa gårdar och behandlade kor med juverinflammation (mastit). Vi var på samma gård där jag "pinnade" en ko i tisdags och hon verkar må bra igen (andas ut), bönderna tyckte att jag hade gjortett bra jobb.  Dessutom dräktighetsundersökte vi några hästar, opererade bort en vårta på en kossas spene, gjorde munhåleundersökningar och kollade en ond hov. Blev sent.

Fredag: Idag var vi på en gård och tog en väldans massa mjölkprover samt avhornade några kalvar. Vi behandlade även en ko som hade kvarbliven efterbörd. Sedan vaccinerades några hästar och till sist togs ett till mjölkprov på en annan gård. Det kan låta som en lugn dag men jag var inte hemma förrän halv sju på kvällen. 

När det enda man skriver nu för tiden är föreläsningsanteckningar och journaler blir ens svenska rätt förskräcklig. Märker ni det också?