Det året man får börja gå på kliniken i blåa kläder (som en smurf).

Hösten inleds med tre korta kurser som tenteras:

Klinisk kemi

En kurs som går utpå att lära sig om alla olika blod- och urinprover man kan ta och hur provsvarens ska tolkas. Jag gillade den här kursen väldigt mycket och den har man stor nytta av (eller är helt nödvändig) för att klara av att jobba kliniskt.

Anestesiologi

Läran om anestesi, dvs narkos och smärtlindring. I mitt tycke var den här kursen alldeles för kort och komprimerad. Jag kan fortfarande känna mig osäker på vissa anestesimedel och hur narkosen ska passas- men detär definitivt en vanesak och man kan nästan bara lära sig det genom praktisk erfarenhet. I stora drag lär man sig om olika typer av narkoser/anestesier, hur narkosapparaten fungerar och vilka komplikationer som kan uppstå i samband med narkos. 

Allmän kirurgi

"Uppstår tanken - så anlägg då ett drän"

En kurs som behandlar olika typer av sår, sårvård och sårläkningens olika stadier.

Sedan tar den praktiska, kliniska undervisningen vid:

Propedeutik

Gatloppet är något som de flesta studenter fasar över. Innan man får börja gåpå kliniken och undersöka "riktiga" patienter måste man ha kunnat visa att man kan genomföra en klinisk undersökning. Det är viktigt att lära sig en egen undersökningsgång som man följer varje gång för att inte missa något. Personligen glömmer jag ofta naveln. Under gatloppet får man dels visa upp en klinisk undersökning, skriva ett recept på rätt sätt, namnge olika instrument och visa att man kan sy suturer och knyta en ligatur.

Smådjur

Min favoritavdelning alla kategorier! (Fast jag jobbar ju där själv nu så jag är lite partisk.) När man går på smådjurskliniken som student får man vara med på alla olika avdelningarna: akuten, operation, poliklinikoperation, specialilstgruppen (ortopedi, onkologi, oftalmologi, neurologi, kardiologi osv), internmedicin (stationärvården och polikliniken), kirurgen (stationärvård och poliklinik). Dessutom ingår ett visst antal jourpass där man ärmed på akutmottagningen på kvällar/nätter och helgdagar. Som student får man gåut och hämta patienten i väntrummet, gå in på ett rum och prata med djurägaren samt undersöka djuret. Sedan pratar studenten med veterinären, beskriver vad de hittat under undersökning och diskuterar olika tänkbara diagnoser samt ger förslag på vidare utredningsgång och behandling. Därefter går veterinären och studenten in tillsammans till djurägaren och djuret och veterinären upprepar undersökningen. Det är fantastiskt roligt men även oerhört jobbigt vissa stunder och det är lätt att känna sig stressad över den stora tentan efteråt. Ett tips är att försöka läsa på under hela klinikperioden och inte bara precis innan tentan. Dessutom är det mycket värdefullt att ta del av sina klasskompisars patienter och bara gå med vid sidan av och lyssna där också. Jag tycker att det är lättare att lära mig när jag har fått se något i verkligheten.

Alla studenter har en sk momentbok som innehåller en hel rad saker/uppgifter som studenten ska ha gjort underkliniktiden. Varje moment ska signeras av ansvarig veterinär och alla moment måste vara uppfyllda för att man ska få bli godkänd. Exempel på moment är att koppla upp ett dropp, ta ett finnålsaspirat, passa narkos, assistera vid operation samt daglig närvaro.

Häst

På hästkliniken är man också med och tar emot patienter, gör undersökningar, tittar på operationer och hältutredningar. På samma sätt som på smådjurskliniken finns en uppdelning mellan medicinfall (t ex koliker) och kirurgifall (t ex hältor). Här ska man också göra ett visst antal jourtjänstgöringar.

Patologen

Några veckor är man på patologen och lär sig obducera. Det är oftast patienter frånhäst- eller msådjurskliniken och har man tur kommer det in idisslare och grisar också från Idisslarmedicin eller ambulatoriska kliniken (som man kommer till i 5:an). Första dagarna i obduktionssalen kändes det lite makabert och sorgligt, men jag började gilla obduktionerna efter ett tag. Det är ett slags detektivarbete och väldigt spännande att försöka ta reda på vilken sjukdom/skada djuret led av - och i många fall viktigt för djurägare och kanske försäkringsbolag att rätt diagnos ställs.

Kampspex

Under åk 4 gör klassen ett spex på samma sätt som i 1:an (med amoebaspexet) under en middag med lärarna. Mycket trevligt.

Den här veckan är jag schemalagd på kirurgavdelningen (stationärvården). Jag var lite pirrig inför detta eftersom alla de patienter som är inskrivna på kirurgen är mitt ansvar den här veckan och det medför en del spännande utredningar och i vissa fall stor frustration och många rop på hjälp hos mer erfarna kollegor. På måndagen var det ganska stressigt eftersom alla patienter jag hade var helt nya för mig och det tog tid att läsa igenom allas journaler och bilda sig en uppfattning om patienterna. Igår var det lite lättare men fortsatt stressigt eftersom två av patienterna var kluriga och tidskrävande (operera eller avliva?) men det löste sig till slut.

Idag har jag känt mig ganska bekväm med uppgiften och vissa stunder njutit i stora drag. Jag har helt fantastiska kollegor som alltid ställer upp när jag behöver fråga om hjälp och sköterskor som håller reda på mig under morgonronden, då jag skriver hemgångsråd, under telefontiden... ja, hela tiden. Dessutom har de fantastiskt tålamod med en veterinär som inte riktigt nöjer sig med att alla djurets blodkärl är sönderstuckna av fyra olika kanylexperter och att det är omöjligt att få i kanyl eller få ut blodprov - de försöker snällt igen när jag ber dem.

En av sköterskorna meddelade att en av djurägarna tyckte att jag hade fin röst. Det måste varit min "telefonröst". Ibland tror jag att jag t o m har en helt annan "telefondialekt" också.

Och jag slutar aldrig att förundras över hur glad man kan känna sig när man får höra att ens patienter lyckats klämma ur sig helt normal avföring eller ätit helt själva. Idag hade vi många såna stunder.

En annan sak jag blir mer och mer medveten om är hur mycket jag stammar och sluddrar när jag ätit för lite till lunch (eller inte hunnit äta alls). Jag undrar om djurägarna och jobbarkompisarna/studenterna märker det?