Idag åkte vi ut på en gård där en kossa verkade ha problem att kalva. Vattnet gick igår enligt bonden men ingen kalv hade kommit ut än - kossan hade inte ens haft värkar. Veterinären kände efter, livmodern var inte omvriden, hon var nästan öppen och kalven låg kvar i sin fosterhinna. Vi avvaktade och passade på att avhorna några kalvar. Under tiden lade sig kossan ner och började krysta. Det kom fortfarande ingen kalv så veterinären kände efter och upptäckte att kalven låg snett. Efter att ha vridit kalven rätt kunde vi hjälpas åt att dra ut den. Kalven blinkade med ögonen och verkade undra varför det helt plötsligt blivit så kallt. Vi lade den framme vid kossans huvud och hon tvättade den noga. Grannkon som också skulle till och kalva när som helst hjälpte till mig slickningen men den riktiga mamman verkade inte uppskatta hjälpen.

Jag gillar verkligen kor och njuter av att bara stå och titta på dem när de står/ligger där på rad i ladugården och idisslar. Att kalvar är bedårande känns överflödigt att påpeka.

Sedan åkte vi till en annan gård och mastitkollade ett par kor och avhornade lite till. Kom hem relativt tidigt idag.

Killarna har blivit badade, fått klorna klippta och tänderna borstade så nu är de julfina. Imorgon ska Elliot kastreras och jag är sjukt nervös eftersom jag vet hur mycket som kan gå fel (trots att det i princip alltid går bra). Jag håller tummarna för att de är snälla och låter mig ta hem honom redan imorgon kväll så att han slipper sova över på kliniken. (Jag tror dessutom att jag har bättre koll på honom hemma eftersom jag själv vet hur svårt det är att hinna med allt om man har massa akutpatienter när man jobbar natt).

Nu städa lägenheten, duscha och mysa i soffan.