Idag åkte vi ut på en gård där en kossa verkade ha problem att kalva. Vattnet gick igår enligt bonden men ingen kalv hade kommit ut än - kossan hade inte ens haft värkar. Veterinären kände efter, livmodern var inte omvriden, hon var nästan öppen och kalven låg kvar i sin fosterhinna. Vi avvaktade och passade på att avhorna några kalvar. Under tiden lade sig kossan ner och började krysta. Det kom fortfarande ingen kalv så veterinären kände efter och upptäckte att kalven låg snett. Efter att ha vridit kalven rätt kunde vi hjälpas åt att dra ut den. Kalven blinkade med ögonen och verkade undra varför det helt plötsligt blivit så kallt. Vi lade den framme vid kossans huvud och hon tvättade den noga. Grannkon som också skulle till och kalva när som helst hjälpte till mig slickningen men den riktiga mamman verkade inte uppskatta hjälpen.

Jag gillar verkligen kor och njuter av att bara stå och titta på dem när de står/ligger där på rad i ladugården och idisslar. Att kalvar är bedårande känns överflödigt att påpeka.

Sedan åkte vi till en annan gård och mastitkollade ett par kor och avhornade lite till. Kom hem relativt tidigt idag.

Killarna har blivit badade, fått klorna klippta och tänderna borstade så nu är de julfina. Imorgon ska Elliot kastreras och jag är sjukt nervös eftersom jag vet hur mycket som kan gå fel (trots att det i princip alltid går bra). Jag håller tummarna för att de är snälla och låter mig ta hem honom redan imorgon kväll så att han slipper sova över på kliniken. (Jag tror dessutom att jag har bättre koll på honom hemma eftersom jag själv vet hur svårt det är att hinna med allt om man har massa akutpatienter när man jobbar natt).

Nu städa lägenheten, duscha och mysa i soffan.  

Nosringade en tjur: Först sederar man tjuren så att han står stilla med huvudet. Därefter tar man fram sin special-nosringningstång som man klämmer fast i näsan, varpå man för en av tångens armar åt sidan så att den förpreparerade ringen skär igenom näsan och hamnar på plats. Jag trodde att det skulle vara otäckare men det såg väldigt enkelt ut och tjuren reagerade inte just då. Däremot verkade han komma på att det gjorde lite ont i näsan efter en stund och då beklagade han sig lite.

Sedan avhorning av kalvar och klippte bort extraspenar på några kvigkalvar medan de låg sederade.

Vaccinerade tre hästar och åldersbestämde en av dem enligt tänderna.

Ko med ev klövspaltsinflammation undersöktes. Hon var öm mellan klövarna men inte särskilt svullen och hade ingen feber. Trots denna avsaknad av typiska symtom sattes hon på en provbehandling med penicillin i 3 dagar.

Avhorning av fler kalvar. Innan man avhornar brukar man skära bort den yttersta knoppen på hornanlagen med ett skalpellblad. Jag hade just gjort det och börjat bränna då en vaken kalv började trampa omkring bakom mig. För att rädda mig själv och kalven som avhornades från att bli trampade på lyfte jag på brännjärnet men råkade på något sätt vifta till med handen. Kände att det sved till lite och kom ihåg att kalvens huvudhållare satt och höll skalpellbladet åt mig och att jag just skurit mig i fingret.

- Jag skar mig! pep jag ynkligt åt veterinären.

- Oj oj! Kom med här! ropade veterinären och rusade ut till bilen, raffsade runt i lådan med bandage och vetrap, grabbade tag i spritflaskan och vallade in mig till diskbänken.

- Blöder det mycket? frågade hon oroligt.

- Jag vet inte! Har inte kollat. (När jag gör illa mig vågar jag inte titta.)

Jag höll fram handen och såg att det var en lång reva på sidan av mitt vänstra pekfinger, jag kunde röra på det så inga senor är förhoppningsvis av, det blödde lagom mycket men gjorde inte speciellt ont förrän veterinären spolade det med sprit, satte på en kompress och lindade fingret med flera varv tejp.

Efter det fick jag snällt vara medicinuppdragare resten av besöket.

På kvällen åkte jag och hundarna ochjulfikade hos Marie. Killarna var duktigare än jag hade förutspått och var rätt så snälla och försiktiga med Maries 3-årige lille son (kanske för att Panzie börjat löpa och var mycket mer intressant).

Sista veckan på terminen tillbringas alltså på ambulatoriska kliniken (läs distriktsveterinärerna). Idag åkte jag med "hästbilen" och det blev mycket roligare än jag hade trott - det brukar ju bli så när man har låga förväntningar.

Kolik: Dagen inleddes med att vi undersökte en gammal häst som inte ville äta. Efter att ha lyssnat på magen och rektaliserat blev diagnosen blindtarmsförstoppning. Veterinären sondade i paraffinolja och vatten, gav Vetalgin (smärtlindrande och spasmolytiskt) och remitterade in hästen till kliniken eftersom den behövde stå på dropp. 

Därefter vaccinerades ett gäng hästar.

Sist avlivades en häst med avlivningsvätska ute på en gård. Det var bra att få se hur det går till i fält. På kliniken brukar hästarna avlivas inne i uppvakningsrummet (ironiskt nog) eftersom man då kan gå ut därifrån när hästen fått medlet. Ute på gården har man två problem; det första är att man gärna vill stänga in hästen i exempelvis en box så att man vet att den inte ramlar över en eller snedtänder och springer iväg. Det andra problemet är att killen från lantbrukstjänst gärna vill att hästen ska ligga prydligt i en hög ute på stallbacken så att han lättare kan lasta och köra bort kroppen sedan (det är INTE uppskattat om hästen ligger i en box där lastbilen inte kommer åt den). Slutsatsen är att man får göra så gott det går men att man aldrig ska utsätta sig själv eller någon annan för några risker. Det är tydligen bättre att skjuta hästen med bultpistol eftersom den då ramlar rakt ner; med Somulose kan de svaja till lite och tippa bakåt, framåt eller åt sidan (vilket inte är så roligt för huvudhållaren).  

Den stora nackdelen med hästar är att det är så satans kallt ute i stallarna. Mina mest stelfrusna stunder i livet har jag tillbringat i hästars sällskap. 

Men efter ett varmt (hett) bad och en kopp te känner jag mig i form att börja plugga rabies och mul- och klövsjuka till redovisningen imorgon. Ska försöka övertala pojkarna att komma och lägga sig i soffan med mig (de ligger ju bara och kurar i sin varma, sköna säng hela dagarna de små grynen). 

Var i Älvsjö idag och tittade på fina vinthundar på hundutställning. Italienarna var såklart höjdpunkten men jag blir ändå alldeles till mig när det går förbi en stilig skotsk hjorthund, graciös saluki eller vänlig whippet. Jag vill ha fler vinthundar! I framtiden vill vi gärna ha en stor hund, Henke har fallit för greyhound medan jag är svag för saluki och hjorthund.

Gjorde av med en väldans massa pengar (opraktiskt så här innan jul). Det blev en fleeceoverall från Hurtta till Elliot (den är inte helt oväntat lite för stor och måste sys in), ett luddigt Hurtta-halsband, två jättedyra jättefina halsband till killarna och två rullar (rosa + blå) bajspåsar - den blåa var till Henke  så att han slipper skämmas när han går ut med killarna.

Appropå skämmas - jag provade overallen på killarna och båda stod som förstenade och vägrade röra på sig - blicken jag fick var inte nådig. Jag har hamnat i en ond cirkel: mina hundar vill inte ha kläder på sig men de vill heller inte gå ut eftersom det är för kallt, vilket även bidrar till att Elliot får ont i sina muskler! Finns det ingen annan lösning än att emigrera till varmare länder?

Har bakat två mjuka pepparkakor nu. Måtte december snart vara slut så att jag kan återgå till GI-metoden!

Vi hälsade på mamma och pappa i helgen också. Nya lägenheten får klart godkänt, jag tror det blir jättebra när det väl blir klart. Men jag kommer sakna den tända brasan, snöiga uppfarten och stora köket i jul!

Idag har vi rullat kor på kliniken. Kossan var inte sjuk utan en undervisningsko som fick offra sig för att vi ska veta hur det går till den dag vi själva står där och ska rulla. Den vanligaste anledningen till att man vill rulla en ko är att hon har en förskjuten löpmage. Det innebär att löpmagen har flyttat pöå sig och fylls med vätska och gas (plingar när man knäpper på den). Man lägger kossan på rygg och boxar henne i magen tills löpmagen hamnar på rätt ställe igen. Då kör man ner en stor vass, ihålig nål in genom bukvägg och löpmagsvägg och petar ner ett snöre med en liten pinner längs ut. När man drar åt snöret rätar pinnen ut sig på insidan av magen som därmed hålls på plats och förhindras att lägga sig fel igen. (Förenklat). Denna ko skulle inte "pinnas" utan bara rullas för att vi skulle förstå principen. Först förbereddes kossan genom att vi rakade henne under magen och målade mjölkvenerna röda så att de inte av misstag perforeras av troakaren (nålen). Sedan lade vi ett rep runt kossan, sederade henne ganska kraftigt, ställde oss bakom henne och drog allt vi kunde rakt bakåt medan en djurskötare böjde kossans huvud så att hon la sig på rätt sida. Vi fick göra flera försök innan vi lyckades för den här kossan har nog varit med förr och visste hur hon skulle parera och backa för att slippa undan. Jag önskar att jag hade haft med mig kameran!

Nu funderar jag på uttrycket "välta kor". Jag har hört talas om folk som roar sig med att smyga ut i kohagar när korna sover stående och sedan "välta" dem. Har aldrig sett det göras men med tanke på dagens övning har jag väldigt svårt att tro att det är så enkelt som det låter. Har jag fattat saken rätt? Någon som har en kommentar?

Insåg just med förskräckelse att jag helt glömt (förträngt?) att det är hög tid att skicka julkort nu! Här kommer ett fuskigt oäkta:

Nu har jag lagt in lite bilder i Thailandinläggen (i november). Fler kommer senare.

Idag har jag avlivat en kalv och undersökt samt medicinerat ett får (samma som förra veckan). Slutade tidigt vilket var skönt eftersom vi skrev tenta på morgonen och jag lider av sömnbrist eftersom jag jobbade igår kväll. Satte upp julgardiner och bakade lussebullar. Nu ska jag försöka ta tag i städningen också...

Årets kanske roligaste fest. Jag hade fått dispens från Gustafs (Henkes bror) 30-årsfest så jag fick gå! Kvällen inleddes med traditionell glöggrunda på Ultuna. Det innebär att man får en vit plastmugg och följer utsatta lyktor till olika "stationer" där man får glögg. Förra året stod vid en sådan station en viss hästkirurg som inte hade förstått hur man spetsar glöggen på ett diskret sätt - han frågade om jag ville ha lite starkt eller mycket starkt. Jag sa "lite starkt" och detta medförde att han fyllde den lilla vita plastmuggen till 2/3 med läkarsprit (direkt från flaskan) och den sista 1/3 med glögg. I år var de snällare men jag, som nu börjar bli lite rutinerad, valde ändå alkoholfritt till pepparkakorna. det var tur för sedan följde sittningen på den gröna restaurangen Wallins ("gallan") som ligger på Ultuna.

Kerstin och jag

Det blev cider, snaps och rödvin - kunde blivit Bailey's också men jag råkade välta ut glaset på bordet... vilket nog var tur. Hamnade mellan två Magnusar vid bordet, den ena mitt fadderbarnbarnsbarnbarn (jag är gammal!).

Fadderbarnbarnsbarnbarn Magnus (med Hollywood-looken) och jag

Båda var mycket trevliga och avlöste varandra med bra samtalsämnen. 

Henke, Lars-Erik och Edvin

Prime Eight (veterinärband) spelade traditionsenligt och det måste bara vara det bästa bandet i världshistorien!

På dansgolvet

Nu åter till verkligheten... och plugg. Ikväll ska jag jobba. Imorgon tenta. Vatten över huvudet!