Söndag: Flygresa och Boboliträdgårdarna

Dags att åka till Florens! Tyvärr blev det till att gå upp kl 4:00 på morgonen eftersom vi skulle vara på Arlanda kl 5:00. Vi checkade in och mumsade i oss den medhavda frukosten (ciabatta med mozarella och groddar). Sedan lång väntan innan vi fick gå ombord på planet.

Under flygresan blev jag illamående, ffa vid start och landning när planet krängde till. Längtade då efter mina Postafen-tabletter som låg nerpackade i resväskan (att jag aldrig lär mig!).

Efter nästan 3 timmar var vi framme i vackra Florens. Vi tog en buss från flygplatsen in till stationen (Santa Maria Novella) som ligger mer centralt. Sedan följde en lång, svettig och huvudvärksfylld promenad genom staden (huvudvärkstabletterna hade jag optimistiskt nog lämnat kvar hemma). Vi stannade och åt lunch (pizza) på Gusto Leo, en liten mysig restaurang i centrum. Ännu en lång promenad tog oss till Ponte alle Grazie över floden Arno till stadsdelen Oltrarno (“på andra sidan Arno”). Vi frågade en mycket trevlig italiensk herre om vägen och blev tipsade om en buss vi kunde ta - vilket vi gjorde. Efter det hade vi ytterligare lite besvär med att hitta hotellet (vissa italienare är mycket välmenande men otroligt dåliga på engelska).

Hotellet (Rosary Garden Hotel) var i alla fall helt underbart! Det låg intill en liten park i ett vitt hus med grönmålad dörr och innehåller ca 12 rum. Direkt när vi kom in ledde en trappa upp till den lilla lobbyn. Personalen var väldigt trevlig och tillmötesgående och bar upp våra väskor samt visade oss tillrätta. I vårt rum fanns en vacker väggmålning föreställande staden. På väggarna fanns också tavlor med ros-motiv, i badrummet hängde en tavla med målade engelska golfklubbor.

Lobbyn

Vårt hotellrum

Efter att ha duschat och vilat en stund begav vi oss tillbaka till centrum (med rätt buss). Vi tyckte att det passade bra med en lugn promenad genom Boboli-trädgårdarna som avslutning på dagen.

 Henke hittade en rolig staty

Tänkte att det kunde vara dags med ett nytt blogginlägg. Nu har jag all tid i världen eftersom jag ska vara ledig i 2 veckor. Men än så länge känner jag mig mest lite rastlös och stressar upp mig över allt som jag borde hinna med nu när jag är ledig.

Henke och jag var och såg Mumien - Drakkejsarens grav.

Jag gillade den jättemycket, oavsett vad alla ondsinta filmkritiker säger. Jag har aldrig förstått vitsen med att jämföra filmer med varandra ( t ex Narnia vs. Sagan om ringen, Indiana Jones vs Mumien). Jag tycker att man ska ta en film för vad den är och inte hålla på att ojja sig över ifall specialeffekterna inte håller samma mått som de i den och den filmen. Kort sagt, jag gillar alla mumien-filmer. Gå och se!

Vi har ägnat mycket tid åt Morden i Midsommer i sommar. Snart är vi igenom alla filmer som mina föräldrar har samlat på sig. Ett avsnitt ska avnjutas i soffan med tacos och flädersaft. Det har nästan blivit en tradition nu.

Inatt jobbade jag min sista natt för i sommar. Det gick rätt så bra, jag behövde inte ringa bakjouren mitt i natten iaf- bara tidigt på morgonen då en hund behövde opereras. Sist jag jobbade ringde jag min stackars bakjour vid 5-tiden för att fråga om råd. Det kan inte vara lätt att bli väckt då och behöva lyssna på en person som rabblar anamnes, kliniska symtom och röntgenfynd och sedan frågar om hunden behöver opereras akut eller om den kan vänta till dagen därpå. Tur att bakjouren var så himla snäll och engagerad!

Vid 24-tiden satt jag och spolade analsäckar och kände mig faktiskt rätt så glad över det. Min stackars sköterska som höll katten gladde sig dock inte åt att bli nersprutad med hibitanelösning två gånger (av misstag). Jag, som bekant helt saknar pokeransikte, bröt ut i en fnissattack och fick motta en del sura blickar.

Nåväl, natten hade pyo-tema (livmoderinflammation). På morgonen (efter att ha jobbat nära 16timmar) fick jag assistera superkirurgen under pyo-operation. Nu har jag spanat in hur man ska göra med suturnålen under tiden man knyter tråden. 

Nattens värsta:

1. En hund som exciterade under avlivning (av pentothalet!). Det var inte roligt att försöka förklara för en redan jätteledsen ägare hur detta kunde hända och varför. Jag vet inte om hon trodde på mig.  

2. En urinstoppskatt som jag blev tvungen att söva (Domitor + Ketalar) och spola om mitt i natten. Trots uppvakningsspruta sov den som en klubbad säl när jag gick av mitt pass 5 timmar senare (hade tidigare under dagen sövts på pentothal).

Nu har jag sovit hela dagen och ska till att läsa om diabetes, otiter, EKG, IBD och en del annat till imorgon - då ska jag vara på medicinpolikliniken!

Ledig från jobbet idag, vilket passade bra för ex-jobbande istället. Jag hade tur med vädret också (regn) eftersom jag får som mest gjort när det regnar. Jag begav mig alltså till den stora staden i söder med tåget. Det är så mysigt att åka tåg! Fast ännu bättre skulle det nog vara om de gamla vagnarna med kupéer fanns kvar! (Blir smått nostalgisk.)

Att ta mig till T-centralen gick bra, likaså att hitta rätt pendeltåg ut till Spånga. Miriam (som jobbar på kliniken jag skulle besöka) hade givit mig världens lättaste vägbeskrivning "ta till vänster och följ stora vägen, kliniken ligger på vänster sida". Det kunde jag t o m komma ihåg utantill! Sagt och gjort, jag steg av pendeltåget, gick över stora vägen och följde den till vänster. Efter si sådär en km kom jag till en rondell och mitt gatnamn upphörde att finnas! Med onda aningar ringde jag till Henke och bad honom ta upp en karta på Eniro - jajamensan, jag hade gått åt helt fel håll! Glömde fråga Miriam innan om man skulle stå med ryggen åt stationen och ta vänster (mest logiskt så härnär jag tänker efter) eller om man skulle ha den framför sig. Till på köpet regnade det! Så det blev ingen vidare glamorös entré jag gjorde när jag till slut kom fram: svettig och nedregnad (trots paraply). Men resten av besöket förlöpte väl. Jag fick ihop mina patienter och fick dessutom se mig omkring lite på Miriams jobb. Hemresan gick bra och jag roade mig med att tjuvlyssna på mina medpassagerares samtal (luften är fri!).

Nu har jag bakat 4 olika sorters focaccia som jag och Henke ska mumsa på ikväll! 

Vi är några vikarier på jobbet nu och igår tog Sara det briljanta initiativet till att samla ihop några av oss för en tjejkväll på stan. Middag på Tzatziki med trevligt sällskap av Sara, Lena och Ingrid, massa prat och god grekisk mat. Sen den ultimata tjejfilmen: Sex and the City med en hel del fniss och popcorn. Efteråt gick jag och Lena ut på Birger Jarl (jag som inte ens minns när jag var ute på krogen senast). Det var superskoj! Även här massa tjejsnack (med några avbrott från fulla killar som helt uppenbart var lite desperata: "Jaha, ni är veterinäääärer! Så då betyder väl det att ni tycker djur är viktigare en människor?! Määäh, om ni var tvugna att välja mellan en gorilla och människa, vad skulle ni välja då?" Tur att Lena kunde säga ifrån ordentligt! Jag (mesproppen) har så svårt för att säga rent ut att jag inte vill prata mer med en annan människa (jag gör istället såna där genomskinliga saker som att "gå på toaletten" och sen undvika personen resten av kvällen). Nåväl, jag var hemma kl 5 på morgonen, efter en uppfriskande promenad på 6 km från stan ut till Ultuna. Ja, jag var så pigg (måste varit skrattendorfiner eller tequilabiverkningar) att jag t o m försökte mig på att jogga sista biten hem (tur man hade ballerinaskor och inte högklackat!). Det skulle jag emellertid inte gjort för idag har jag träningsvärk.

Henke, jag och mamma gjorde en utflykt till Lövudden för att få nöjet att se otaliga vackra vinthundar samlade på ett ställe. Självklart fastnade vi vid italienarringen, där fick träffade Dino, Dorinda och deras matte och lillmatte. Hjälp vad små italienare är när de ser ut som de ska (både Elliot och Samper är ju som bekant för stora).

Vackre Dino

Bedårande Dorinda

Valpbus

 Elliot och Dino busar

Charmören Samper

Jag passade även på att hälsa på en förtjusande hjorthundsvalp (första

"riktiga" mötet med en hjorthund för min del) och jag föll pladask! Vi villgärna ha en stor vinthund någon gång i framtiden (Henke gillar greyhounds) men jag har varit så nyfiken på hjorthundarna. Jag har ju några år på mig att "övertala" husse i familjen om att vi absolut behöver en hjorthund också. Fast först måste jag fördjupa mig i hur vanligt det är att de får DCM, cystinuri och blödarsjuka...

Sortin från utställningen kunde dock varit mindre behaglig. Vi trotsade de mörka molnen ända in i det sista men när de första stora regndropparna föll lade vi benen på ryggen. Det var rätt långt till parkeringen så väl framme var vi andfådda, blöta och nedstänkta med lera. Först då kom jag ihåg att jag ju hade ett paraply i väskan!

Både Henke och jag var lite tröttapå stekt fisk häromdagen och kom då på den briljanta idéen att göra fisksoppa istället. Eftersom den blev så himla god och då jag höftade ihop den helt på egen hand tänkte jag dela med mig av receptet (på ett ungefär) här:

Emilias bästa (och enda) fisksoppa

Ca 4 portioner

3 vita fiskfiléer (typ rödspätta/torsk/tilapia)

2 fiskbuljongtärningar

1 gul lök

2 vitlöksklyftor

2 gula paprikor

3 tomater

lite purjolök

2 dl grädde

1 dl crème fraiche

1 liter vatten

Salt och svartpeppar

Fräs löken i lite smör/margarin.Tillsätt tärnad paprika och tomater. Pressa i vitlök. Häll på vatten, grädde, crème fraiche och buljong. Låt puttra ca 20 min. Salta och peppra efter smak.

Servera tillsammans med nybakat bröd.

Enkelt och gott. 

Jag hade nyss skrivit ett jättebra blogginlägg men det försvann. Och det var inte mitt fel, om ni förstår vad jag menar.

Nåväl, för att göra en lång historia kort. Jag har nyligen läst två böcker av Agatha Christie: Mannen i brunt och De fyra stora. Läsvärda klassiska Christies.

Jag väntar på ett bokpaket från Adlibris med senaste Isabel Dalhousie-boken "Rätt inställning till regn" och "De små omständigheternas hus", av Alexander McCall Smith. Jag gillar att hans huvudpersoner är medelålders, vänliga, kloka kvinnor.

Jag är även nyfiken på författaren Elizabeth Peters som verkar skriva romaner om Egypten. Har sett hennes böcker på engelska, med fina omslag (samma illustratör som till Damernas detektivbyrå)! Ja, jag hävdar bestämt att man läser med ögonen!

Vidare har jag haft hand om dåliga patienter idag som intensivvårdsveterinär. Tema hemostasrubbningar.Förra veckan var jag med vid ett misslyckat återupplivningsförsök av en hund som satt en boll i halsen. Fick då lära mig ordspråket: If it's dead, you can't make it any deader. Absolut tänkvärt i den här verksamheten. Imorgon ska jag vara på operation så jag ska läsa på ikväll. Tänkte även baka en cheesecake och försöka övertala Henke att titta på film ikväll. Det är perfekt filmväder nu!